Westernridningen härstammar från en av de äldsta användningsområdena för hästar som överlevt till dags dato. Den är så gammal som från år 400 f.Kr. då Xenophon skrev om grunderna i att rida en väl skolad häst. En häst som flyttar sig undan för tryck, går i samlad form samt lyssnar på minsta signal från ryttaren. Kort och gott en häst som arbetar i harmoni med sin ryttare.

I slutet på 1400-talet klev de spanska konkvistadorerna iland i den Nya Världen och återintroducerade hästen i det som kom att bli dagens USA. Från denna tid kommer ridstilen som har ändrats mycket lite till det vi har idag. En ridstil som tilltalar många vardagsryttare men samtidigt ger utmaning för de mest intresserade samtidigt som den är en av de mest praktiska ridstilar som finns. Ridmoment, traditioner, utrustning och kläder, allt härstammar från den beridna boskapsherden, cowboyen.

Ridformen utvecklades så småningom till något som man kom att tävla i. I början var det mest cowboys som mätte sina kunskaper, färdigheter och hästar med varandra. I USA har sporten blivit mycket stor och årligen arrangeras en World-show där världens bästa ekipage tävlar i just westernridning. Även i Europa har westernridningen blivit så stor att ridformen blivit en konkurrent till den klassiska ridsporten. I Tyskland har EM i westernridning arrangerats sedan 1982.

I Sverige finns idag ett 50-tal westernklubbar spridda över hela landet. Alla klubbar är anslutna till Western Riders Association of Sweden (WRAS), vår centralorganisation. WRAS är i sin tur knuten till världsorganisationen FEWI, som är en systerorganisation till FEI – världsorganisationen för klassisk ridning.

Alla hästraser är välkomna inom westernridning och en vuxen ryttare kan även tävla ponny. De hästraser som lämpar sig bäst inom sporten är raserna American Quarter Horse och American Paint Horse, vilka är framavlade för ändamålet. Även araber anses av många passa alldeles utmärkt för westernridning.

american quarterhorse

tävlingsgrenar

 källa: western.nu